Le serenate del Vesuvio

Op. 12: en förfinad samling av sex folkmelodier satta som etyder för soloharpa. Varje stycke — från «Chelle che tu me dice» till «Le stelle della sera», «Giulia gentil» och «Bella Cate» — fångar kärnan i den neapolitanska folkmusiken, i en fin dialog mellan minne och virtuositet. Utgiven av Letizia Belmondo (Ut Orpheus, 2019).

Fantasia concertante sul Poliuto (Op. 8)

En förfinad hyllning till Gaetano Donizettis lyriska drama, förvandlad till en lysande virtuosstudie för harpa och piano: operans mest intensiva teman blir grunden för en fri form, rik på utsmyckningar och på spektakulära dialoger mellan de två instrumenten.

La forza del destino (1885)

Under 1800-talet blev fantasier över operateman populära i borgerliga salonger, som ett komplement till studiet av den klassiska repertoaren. Det är en del av skälet till att Caramiello ägnade operafantasierna lika stort utrymme som variationerna över folkmelodier.

Fantasia sul Quartetto del Rigoletto di Verdi

«Rigoletto» handlar om en far som gör allt för att skydda sin dotter och till slut ser henne gå under genom sina egna handlingar. I den här fantasin blir harpan åter rösten som berättar, men som duo: Bellotta skrev den för två harpor (eller harpa och piano), här framförd av ensemblen Duo harp enligt tonsättarens ursprungliga idé.

Omaggio a Bellini

En tekniskt mycket krävande fantasi för harpa och engelskt horn, byggd av följder av drillar, arpeggion och skalor. Den faller i två delar: den första över «Il pirata», den andra över «La sonnambula» — en hyllning till landsmannen Bellini och till den fulländade föreningen av harpa och engelskt horn.